I onsdags var jag såhääääär nära att ramla av Fis! Jag och Pernilla red ut i Kabbe en sväng, i spöregn kan tilläggas. Första galoppen gick bra, pigga ponnys! Andra galoppen, nästan direkt efter gick lite vildare till. Först var Fis snäll, men när det kom en liten nedförbacke började hon bocka. Herregud vad hon bocka! Jag såg hur hon började svänga in bland träden och tillbaka till stigen fram och tillbaka. Såhääär nära att jag drösade i backen där, men jag höll mig på något vis kvar, men lång tyglar och allt. Jag kan lugn säga att jag är imponerad över mig själv. 

 

När vi red hemåt sen, garvade vi så vi låg dubbelvikta, haha... :)