Jag måste få säga att jag tycker att jag utveckalts som ryttare under hösten. Inte för att jag har tränat och tävlat en massa, utan jag har utvecklats mentalt. Detta är tack vare att vi, jag och min älskade ponny, tog oss ur den djupa svacka vi hämnat i.

 

Under hela våran tränade och tävlade jag massor. Jag tränade 1-2 gånger i veckan för tränare och tävlade ofta på helgen. Det har varit mycket att lära sig och ta in och jag tror inte riktigt allt har fastnat förrrens efter sommaren. Det är som hästar, efter en hård träningsperiod behövs vila för att kunskapen ska sätta sig positivt. Samma sak för mig.

 

Fisen hade tröttnat totalt på livet som dressyrhäst. Vi hade utvecklats jättefort på jättekort tid och det tog lite kolen på henne. En massa hästmänniskor hade såklart tips på hur de tycker jag skulle rida henne för att få henne "tillbaka". Gör si, gör så, rid så, rid så fick jag inte bara höra en gång. Då vart det lite kortslutning för mig också. 

 

Efter två veckor i spanien började jag om på nytt. Jag la upp mitt eget träningsschema och hur jag ansåg var den bästa lösning för mig och Fis. Det är ju trots allt jag som känner henne bäst. Först la jag dressyren helt på hyllan. Red ingen dressyr hemma. Vi bara hoppade, busade och gjorde det hon tyckte var kul. Jag offrade det jag tyckte var roligast - att träna och tävla dressyr. Jag brann för dressyren och ville komma så långt som möjligt. Det vill jag fortfarande med har ett annat perpektiv på det hela. 

 

När jag såg att min egen träningsmetod började fungera blev jag genast mycket gladare. Nu har det gått ett par månader och Felicia är en helt annat häst att rida, och jag är en helt annan ryttare. Hon är finare än någonsin enligt mig. Fastän hon är långt ifrån där vi var i början av sommaren vi tävlade Division 1 dressyr när hon började fästa skolorna riktigt bra och den förvända galoppen var starkare än någonsin, så tycker jag hon är mycket roligare nu. Hon är lätt och mjuk, har en helt annan bärighet.

 

Jag har börjat om helt från början, och nu har vi smått börjat träna mer och mer dressyr. Skolorna börja sakta men säker kunna utföras igen. Jag hade egentligen bestämt mig för att aldrig mer tävla henne, att SM i somras  skulle bli det sista vi gjorde tillsammans på tävllingsbanorna. Men tävlingssuget kom tillbaka och vi åkte och red två lätta klasser bara för skojs skull. Vi vann ena och blev fyra i andra. Bara för det tänkter jag inte åka och tävla en massa igen utan jag håller mig till mitt upplägg, så vi inte halkar ner i en djup svacka igen.

Skillnaden mellan nu och då, är att jag tar det i våran takt nu och lägger upp passen som hon behöver dom. 

 

Vi var på toppen, dök djupt ner i botten och nu tar vi oss uppåt igen, tillsammans ♥